Gardets fana

                                 


Länsherrarna som finns representerade på vår fana är:
 
Albrekt Jepsen Ravensberg , representeras på fanan i fältet överst till vänster, av kluvet vapen (vänster fält vitt), högra fältet delat (rött över och svart under). Han var Riddare år 1500 och Länsherre på Falsterbo 1502. Deltog i kung Hans krigståg mot Sverige. Riksråd 1513. Fick krogen i Helsingör 1513. Friarfärd till tyske kejsaren för Christian II:s räkning 1514. Förde Elisabeth till Danmark och Christian. Blev hennes livvakt, trogen till hennes död 1526. Byggde huvudbyggnaden på Malmöhus 1526-1530. Död 1532.
 
Mogens Gyllenstjärna, representeras i fältet nere till vänster med en sjuuddig stjärna (gul) på odelad botten (blå). Uppåtgående stjärna (den lodrätta udden pekar uppåt), jfr med svenska ätten Gyllenstjärna, nedåtgående stjärna (lodrätta udden pekar nedåt). Förde riksbaneret under Sverigetåget 1520. Svårt sårad under slaget vid Uppsala, räddades av adelsmannen, Peder Skram från Helsingborg. Dubbades vid kröningen i Stockholm strax innan blodbadet. Innehade Akershus fästning i Oslo. Ledde där försvaret med endast 30 man mot Christian II soldater 1530. Blev länsherre på Malmöhus 1532. Fängslades svekfullt av borgmästare Jörgen Kock våren 1534 då Malmöhus intogs. Död 1561, Begravd i Skurups kyrka.
 
Jörgen Urne, representeras av fältet överst till höger. Örnklo med fjädrar och odelad botten. En av Danmarks äldsta adelsätter, från syd Jylland.
Länsherre på Malmöhus mellan åren 1539-1542.
 
Jesper Friis Egersaaker (Friis-släkten av Egersaaker), återfinns på fanan i fältet nere till höger, som tre sittande ekorrar (svarta) hållande var sin nöt (röd) på odelad botten (vit). Köksmästare hos Marsken Tyge Krabbe på Helsingborgs slott. Ledde där 1535 delar av försvaret mot Jörgen Kocks bondearme. Länsherre på Malmöhus 1541-1549.
 

I mitten på fanan återfinns Gripen

 

 


Gardets fana och Fanvakt

                  


Hur Fanan blev till

Följande artikel är hämtad ur gardets egen tidning, Gardesnytt nr 1 1994, och är skriven av gardet grundare och dess första hövitsman, Sten Johnson. En kort beskrivning över fanan och dess bakgrund.
Att gardet skulle ha en fana var ganska naturligt. En fana har genom hela historien varit en samlande symbol. Fanan skulle äras och hållas högt. En ed svuren inför fanan var så viktig att man hellre skulle offra sitt liv än att svika den eden.  Att förlora sin fana var också ofta lika med förlust av ett helt slag. Att hala eller sänka sin fana frivilligt var ett tecken total ock villkorslös kapitulation.
Alltså att skapa en egen fana var inte något som man gjorde på en höft. Dessutom var förebilderna 1500-talets fanor, fantastiska konstverk, färgrika och uppbyggda av komplicerade heraldiska tecken. Varje tecken och färg hade sin speciella innebörd. Att det inte skulle bli enkelt hade jag ganska klart för mig, men att heraldiken var så komplicerad kunde jag intei min vildaste fantasi föreställa mig. Att beskriva alla invecklade turer som ledde fram till fanan skulle trötta den mest intresserade läsare. Bakslagen var många, man får nämligen inte använda vapentecken hur som helst. Den första idén gick ut på att fanan skulle innehålla symboler för Danmark och Sverige. Detta stupade på att Danmarks tre lejon (alt pantrar) inte fick användas. Det var ingen ovilja från dansk sida, man beklagade verkligen de hårda reglerna och det nej man måste ge oss. Sveriges tre kronor kunde vi dock efter ett komplicerat anhållandeförfarande tillåtas få använda.

Nästa idé att skapa en fana helt av fantasitecken var heller inte rolig. Det historiska symbolvärdet skulle gå förlorat och fanan skulle bli ganska själlös. Här gällde det att inte ge upp, utan söka vidare. Dvs försöka hitta "garnändar", börja nysta och se vart det leder. En av dessa skulle leda mig till Christer Bökvall, en av Sveriges kunnigaste heraldiker och tursamt nog bosatt i Malmöregionen. Han hjälpte mig att reda ut den heraldiska mystiken och kunde hänvisa till lämplig litteratur. Christer har sedan dess varit passiv medlem i vår förening. Han var också tongivande så att hans arbetsplats Sydkraft kom att bli en av våra första sponsorer. Efter många turer började en idé ta form. Fanans grund skulle utgöras av vapentecken från länsherrarna på Malmöhus under "vår tid". Anders Reisnert och Sven Rosborn var välvilliga och plockade fram tänkbara namn och fakta. Sedan blev det djupdykning i danska adelskalendern. Det gällde att hitta vapentecken som man kunde komponera en fana av. Färgerna, gult, blått, rött och vitt var önskvärda för att symbolisera vårt komplicerade danssvenska förhållande. Dessutom skulle helst adelssläkterna vara utdöda för att inte vålla problem med efterlevande släktingar. Detta i sin tur skapade problem speciellt för de släkter som försvunnit redan under 1600-talet.
Hur såg de korrekta vapenbilderna ut? Våra bibliotek med deras möjligheter till fjärrlån är hät till ovärderlig hjälp. För en gång skull ramlade alla pusselbitar på plats och fyra länsherrar utkristalliserade sig. Alla stämde, de hade varit betydelsefulla och verkat under "vår tid" (1524-1559), färgerna utgjorde inga problem och släkterna var utdöda. Någon gång skall man ju ha tur också. Fanan började ta form, ett gult kors avgränsar fyra fält, ett för varje "länsherre". Korsfanan ger den också sin skandinaviska prägel. Korset kantades med en röd bård för att anknyta till de skånska färgerna. Korset gjordes också något utsvängt för att anpassas mer till 1500-talet. Mitt i korset placerades en guldbårdskantad vit sköld med ett eget komponerat guld-kronekrönt, rött griphuvud för att markera vår samhörighet med Malmö stad och Skåne. Så småningom fanns allt nedritat. Färgerna, figurerna, fälten, allt var sammansatt till en komposition som höll. Fanan var en nyskapelse, men hade med all säkerhet rönt uppskattning i 1500-talet, även i detta stämmer symboliken med vår förening. När man nu visste hur fanan skulle se ut, så återstod bara ett problem. FANAN SKULLE TILLVERKAS OCKSÅ !!!!!! Kontakt med professionella flaggsömmare visade snart att tillverkningen av en sådan fana skulle vida överstiga vår budget. Något måste göras, en bra sak får inte stupa på en så banal sak som pengar.

Att sy en sådan fana var mycket komplicerat och tidsödande. Fanan skulle vara dubbelsidig i siden-liknande material. Varje liten del skall appliceras och sys fast med tusentals små stygn, allt för hand. Kanske kunde detta vara underlag för en sykurs vars slutmål skulle vara den färdiga fanan. Idén verkade vara bra. Kerstin på flaggfabriken Skandia erbjöd sig att vara kursledare. Intresserade gardesfruar kontaktades, lokal ordnades, formaliteter ordnades med studieförbund. Ibland går man över ån för att hämta vatten, som det snart skulle visa sig. Tyg inhandlades och kursen kom igång, verkade och avslutades men ingen fana blev färdig. En sak var dock bra, den visade att vi redan hade mycket duktig a sömmerskor i Gardet. Denna lilla kärngrupp tog nu hand om alla de halvsydda delarna och fortsatte var och en på sina håll och se snartbörjade fanan ta form. De bevisade snart att verkligheten kunde överträffa fantasin. Efter ett halvår kunde de visa upp slutresultatet, vilken fantastisk fanduk de hade åstadkommit. Ulla Malmquist, Ann-Christin Wänberg och Britt-Marie Korsberg, ni har verkligen heder av det fantastiska arbete ni har åstadkommit. Till historien hör också att Ulla Malmquist numera är anställd på flaggfabriken Skandia och producerar huvuddelen av deras sydda flaggor. Så kan det gå. Fanan försågs sedan med stång och Bengt "Guldhändige" Månsson tillverkade en mycket vacker spets till stången i rent silver.

Fanan kom sedan att överlämnas till gardet, av de med rätta stolta damerna, vid en högtidlig ceremoni i riddarsalen på Malmöhus den 27 november 1987. Dagen till ära blev en dikt skaldad vid fanans högtidliga överlämnande till Malmöhusgardet av damerna. Fanan har sedan dess gjort tjänst i gardet och mottagit mycket beröm. Den har från initierat håll, erhållit omdömet; *Ett heraldiskt konstverk av yppersta rang*. Det är med en äkta känsla av stolthet vi kan visa upp vår fana.

Sten Sturske


Dikt vid överlämnandet av fana.

En fana högt att hålla
fick vi i uppdrag att fålla.

Raska damer fann råd och dåd
rustade sig med nål och tråd.

Den striden gick lös och väldigt stod
så det runno tårar svett och blod.

Nålar beto och saxarna skrällde
vi klippte och sydde, slet och skällde.

Tyget var slinkigt och ej som vi vill,
här gäller det att lägga manken till.

Ekorrar, stjärnor, gripar och örnklor
efter idogt arbete mot oss glor.

Bit för bit vi tillsammans fogade och se,
vi en dag hade en fana så stolt och så värdig
Gud ske lov att den var färdig.

Guldsmeden smidde av silver en knopp
som sattes uppå stångens topp.

Verket nu fullbordat är
och överlämnas nu till Gardet här.

Ulla, Ann-Christin, Britt-Marie och Kerstin
Malmö 871127